Artros i knäet

Knäledsartros är ihållande och utvecklas ofta över flera år. Knäledsartros beror på nedbrytning av brosket i knäleden. Brosk är en substans som innehåller protein som fungerar som en "kudde" mellan benen i knäet. Enkammarartros kan även kallas degenerativ artros. Bland över hundra olika typer av knäledsartros är enkammarartros den vanligaste. Den startar oftast i 40-årsåldern och förvärras i takt med att man blir äldre. Enkammarartros drabbar oftare kvinnor än män och är även vanligare i lägre åldrar hos kvinnor.

Det finns vissa samband till yrkesgrupper med hårt monotont arbete med upprepat knäböjande, klättrande eller tunga lyft. Exempel på yrken där ökad risk för artros föreligger är brandmän, lantbrukare och varvsarbetare. Personer med kraftig övervikt löper också större risk liksom personer som inte håller kroppen i trim med t ex motion eller normal idrottsutövning. Elitidrott där stora skaderisker föreligger utgör däremot en tydligare riskgrupp. De som fått en skada på menisk och/eller korsband har i 50% av fallen utvecklat artros 15-20 år senare. Tyvärr syns ingen minskad risk att drabbas av artros hos dem som åtgärdat den skadade menisken eller korsbandet med kirurgisk åtgärd.

Symtom 

Vid artros skadas brosket i knät. Det finns två typer av knäartros: primära och sekundära, vanligtvis talar man om en kombination. En ensidig belastning av leden, tidigare ledskada samt övervikt är riskfaktorer även kön, ålder och ärftlighet påverkar. 

Symtom

• Smärta vid belastning
  
• Smärta vid vila
  
• Begränsad rörlighet
  
• Svårt att sträcka ut och böja knät helt
  
• Svullnad
  
• Stelhet

Diagnosen ställs vid undersökning av medicinskt utbildad personal som går igenom lämpliga behandlingsalternativ.  Artroskopi kan tidigare än slätröntgen registrera de broskförändringar som är förenliga med artros.  Röntgenundersökning, MR-undersökning eller artroskopi kan göras då diagnosen är oklar och/eller då förväntat behandlingsresultat uteblivit.

Behandling

Träning

Bra information är den viktigaste behandlingsformen. En välinformerad person som förstår sin sjukdom och vet hur man ska träna blir lättare motiverad att genomföra sin träning. Med kunskap och egenvård kan man lindra besvären och skjuta upp framskridande svårare besvär. 

En normalt idrottande person uppmuntras att fortsätta och träning utgör ingen risk för att få artros eller förvärra en utbruten artros. Tvärtom är nästan all fysisk aktivitet positiv, vilket kan förklaras av att näringsförsörjningen till brosket, som inte är blodförsörjt, sker genom att näringsrik ledvätska pressas och sugs ut och in genom broskvävnaden genom kompression och dekompression som brosket utsätts för vid aktivitet. En vävnad som regelbundet utsätts för viss belastning "tränas" att klara denna belastning, varför regelbunden motion och träning är viktig för både skadade och friska vävnader och ledytor.

Stödjande ortoser

Artros medför ofta smärta i knäleden. En ortos kan lindra denna smärta så att man kan fortsätta med sina dagliga aktivitet. Upptäcker man artros i ett tidigt stadium så kan det räcka med en nättare, enklare ortos som stabiliserar knäet och lindrar smärtan genom att komprimera mjukdelarna och öka proprioceptionen. I de mer uttalade fallen krävs ortoser med stadiga sidoskenor som stabiliserar och även korrigerar knäleden, vilket fördelar belastningen på leden och därmed lindrar smärtan i knät. 

Smärtlindring 

Är man överviktig hjälper det att gå ner i vikt. Det finns också mediciner för att lindra smärtan och dämpa besvär så att man kan träna, men även för att göra vardagaktiviteter mindre besvärande.

Man kan även få smärtlindring genom akupunktur, TENS (transkutan elektrisk nervstimulering) eller ultraljudsbehandling. Vid akuta och svårare besvär ges en eller flera kortisoninjektioner i leden.  Operation kan vid långt framskriden artros bli aktuell. Då byts ena eller båda ledytorna ut mot en knäprotes.  

Vad kan jag göra själv?

Träning är en viktig förutsättning för bestående nytta. Kontakta din fysioterapeut för information och för att få hjälp med ett upplägg till ditt träningsprogram. Träning under fyra veckor efter ett individuellt utformat träningsprogram har visat sig effektivt för att minska smärta och stelhet och för att öka funktionen i det dagliga livet. Vid ledbesvär finns s k Artrosskolor, dit du kan vända dig för utbildning och tips på egenvård. Kontakta din närmaste vårdcentral för mer information om närmaste Artrosskola.

Informationen på knasmarta.se varken kan eller ska ersätta en professionell medicinsk konsultation. Inte heller bör innehållet på knasamarta.se utgöra grund för diagnos eller behandling, utan enbart ses som ett komplement.